xxx kilo för xx år sedan
Ebba grön ränner ut ur högtalarna. Springer och studsar mot väggarna, får dem att skälva. Dammtussarna studsar av dem, för jag har inte dammvipat dem på årtusenden. Golvet guppar som brösten hos en fet kvinna som vägde 130kilo för 10år sedan och nu gått upp, för att hon gick med i viktväktarna. Sängen blir bestört av mina fötter som förflyttar sig helt från lakanets skrynkliga yta för att två miljoner mikrosekunder senare få madrassen att tryckas närmare golvet. Det knakar i golvet, över musiken hörs det evinnerliga knaket. Det säger mig att jag borde gå till viktväktarna. Nej, det skulle jag aldrig göra. Hellre skulle jag väga 160kilo för 10 år sedan. Hjärnan reflekterar och säger istället huset är gammalt. Ja, det är sanning. Lpspelaren knastrar till, skivan är slut. Det är dags att vända sida, och sen börjar allting om.
Var inte rädd för mig jag är så rädd för dig, vandrar nu sakta hur högtalaren.
Fint!
