i obefintligheten
ibland träffar man en person man inte sett på en evighet, och då undrar jag alltid - var tog du vägen? Det vore väl mer korrekt att undra - var tog vi vägen?
Kommentarer
Postat av: anna.
det är tråkigt när man känner att man tappar delar av sig själv och så. och andra människor. men det brukar nog bli bra. det brukar bli det.
Postat av: L
det händer alltid när vi minst anar det. Men visst är känslan av de ovetande svaret ganska skönt. Bra blogg´!
Trackback
