WE'RE ALL MAD HERE

today is the day i miss you, even thou i talked to you yesterday. i need a hug.

Tro det lr ej, imorgon börjar jag åttanollnoll med fotografisk bild. Jag har valt tio bilder att visa, eftersom vi var tvungna. Vi skulle också motivera precis varför vi tyckte om dem. LOVE LOVE NOT NOT. Det är besvärligt när folk ber en berätta vad man tycker framför en bunt människor som endast kommer kritisera en.

okänd

okänd

okänd

Johan Westerlind

Juan Felipe Rubio

Mary Ellen Mark

Annie Leibovitz

Bill Brandt

Perry Blake

kille: På en skala från ett till tio, hur bra är jag på att kyssas?

tjej: 4

kille: Allvarligt.

(ärligt talat så vet jag inte, du är den enda jag någonsin kysst)

tjej: Du är endast bra för att jag är det.

Idag delade vi ut en enkät om fobier, ett svar var att de kände en med mörkerfobi. Det måste vara relativt svårt, eftersom fobi i princip innebär att man får en ångestattack. Det kan inte vara lätt när vi lever hälften av våra liv i mörker. Personen har det antagligen grymt svårt, elr så har hans vän inte riktigt koll på vad en fobi är.

Inatt runt 00.00 var jag fortfarande uppe för att arbeta med en hockneybild till fotografisk bild, och även skriva en fin filosofiuppsats om Aristoteles och Platon. Läxa som skulle blivit gjort långt tidigare, men som fallit i medveten glömska. Mitt fönster på andra våningen står vidöppet pga värmen som är en återkommande faktor i mitt rum. Jag står av okänd anledning upp i sängen och plötsligt hörs en vissling utifrån. Livrädd som jag blir dyker jag ner i sängen och smyger bort och släcker lampan. Ännu en vissling hörs. Jag hukar i sängen, kan inte personen gå förbi? En vissling till, ge dig! Jag tar mod till mig och kikar ut genom fönstret. Där nere står en kille, i min ålder, kanske lite äldre. Han är inte ful, absolut inte.

-          Hej, vad gör du?

-          Eh, sitter vid datorn. Vad gör du själv?

-          Jag är på väg hem från jobbet. Såg dig och kände att jag var tvungen att prata med dig.

-          Haha, jaså.

Pratet gick vidare i kanske tio minuter. Större delen om musik. Band, rockband. Han var före detta estetmusikare och spelade naturligtvis i ett band. Rakt in i min kriteriebeskrivning.

-          Trummor spelar jag. Gitarr, och lite bas också. Det är inte så svårt

-          Du pratar med en som är totalt omusikalisk och har blivit kallad tondöv. Jag kan musik, men jag kan inte utöva musik.

Några ord till flög förbi.

-          Om jag kunde skulle jag ta en ros och ge till dig, det kan jag i för sig.

-          Du skulle alltså ta en av mina rosor och ge till mig?

-          Nej, det är i för sig fel.

Han springer över gatan och kommer snabbt tillbaka med en ros han plockat i grannens trädgård.

-          Kommer du ner och hämtar den eller ska jag kasta upp den?

-          Jag sitter bra här.

Ett, två, tre, fyra, på femte försöket fångade jag den.

-          Tack.

-          Jag måste faktiskt gå nu, men jag kommer tänka på dig Kajsa. Det kommer jag.

-          Jag kommer tänka på dig också Danny.

Rosen satte i vatten, och jag kan inte förmå mig att stänga fönstret även då jag är riktigtriktigt förkyld.

Intressant händelse, inte vanligt i det Sverige vi lever i. Jag berättade det hela för en nära vän och hennes enda kommentar var "var han riktigt normal?". Jag förstår henne, vi tänker så i Sverige. Det är ingen som pratar med någon genom ett öppet fönster mitt i natten. Det är därför så spektakulöst det som hände mig inatt.

Det finns saker man aldrig får nog av. Smurfarna är en sådan sak. Denna låten är ett bevis på det.  Om ändå livet vore som en låt av smurfarna. Ljusa röster, lekfulla melodier och ett löfte om att man i framtiden kommer hitta sin drömsmurf. Frågan är egentligen hur det funkar, eftersom det endast finns en kvinnlig smurf i smurfland.

Texten är ju helt lovely.

oh
när jag tänker på din vita luva
och din kropp så blå
blir jag generad
jag blir ljusbå då
men jag kommer och smurfar hos dig

Idag har jag stor empati för chris keller. Jag tittade på one tree hill, och för en karaktär som jag innan känt så mycket hat kände jag endast empati för. Sorgsenhet kom över mig. Han är ensam, så ensam. Det blir fel, och absolut ingen förstår honom. Med all rätt dock, för att han är indeed ett svin. Idag känner jag mig som chris keller; Missförstådd, ensam och som att det på något sätt är mitt eget fel. Det är jag som är ett svin. Genom allt dåligt så är jag(i form av chris keller) iaf snygg och extremt musikaliskt.

Sjunger gör han med. Ganska bra dessutom.
Missing you, You'll ask for me, Glad(acoustic)

Litterär gestaltning är något jag valt att läsa denna termin. En skrivkurs.
 . Rysningar
  . Nervositet
   . Osäkerhet
Inför allting, att skriva inte enbart för läraren utan också för klasskamraterna att läsa. Ja, när jag skrivit min första novell ska dessa tio personer få säga precis vad de tkr. Jag är anonym, men jag kmr ändå få känna kritiken. En press av att skriva något tillräckligt bra, herregud jag vet inte vad jag gett mig in på.

Vår första inspiration skulle komma av ett ord som vi plockat ur en påse, ett ord som någon annan i rummet skrivit.

visst var det en lugn dag idag, fredagar betyder ingen skola. Jag åkte in ändå, till det fina malmö. Lunch och det borde blivit sonicyouthutställningen, som jag längtat efter att få beskåda. Det blev dock ingenting, jo lunch, men resten blev inställt. Ett ondskefullt geni hade andra planer och förstörde så för oss andra. Det kändes dock okej eftersom jag skulle ju faktiskt ha en sleepöver på kvällen. Den ställdes också in, klarar inte av människor som ställer in gång på gång.(speciellt inte via sms) Jag förklarade att jag var mycket upptagen det andra alternativet hon föreslog, vilket var långt borta i nästa vecka..och jag tkr i vilket fall inte om att planera saker så långt i förväg. too bad. Hon svarade med endast ett ursäkta då, vilket jag inte tyckte skulle belönas med ett svar. Åtta minuter senare kom en lång förklaring, på sms då, som jag knappt orkade läsa. Det var trams alltihopa. Vem gör skolarbeten en fredagkväll?